Jag sitter vid fönstret och tittar ut
över Ekarnas mäktiga kronor.
Ser grönskande mattor, en dalgång
ej djup.Mellan träden blommar
vitsippor.

Hus både låga och höga jag ser
smala asfalterade gångar.Där
människor vandrar en del
med ett djur, andra med
barnvagnar rullar.

Blicken fastnar på en flygande
mås.Den glider med vindens
byar.Så vackert den svävar
till nyare mål.bort över
människors boningar.

Vidare blicken över hustaken
ser, Vättern som speglar
molnen.I dag som en ljusgrå
matta, den ger, mig ändå
ro i själen.


Ingrid Schörling